Författararkiv: Sven Rosborn

Om Harald Blåtands död i äldre beskrivningar

Skrivet av Sven Rosborn:
Min gamle vän Björn Jakobsen, museichef på Fotevikens Museum, lärde mig en gång begreppet ”Kill your darling!” Om man gör en film eller skriver en bok är det viktigt att man på slutet kontrollerar så att man inte belastar berättelsen med saker som, hur intressanta man själv tycker de är, gör berättelsen för komplicerad. Inför varje bokpublikation måste därför rödpennan fram – och detta är svårt.

Manuskriptet till vår kommande boken om Harald Blåtand har hela tiden växt. För att göra plats för viktiga delar av innehållet som finns i en unik och hittills okänd handskrift om Danmark på 900-talet tvingas jag därför nu till ”Kill your darling”. Jag har dock lagt det som är borttaget i en separat artikel på nätet. Den handlar om Harald och hans död men också om hur man försökt göra kungen till ett helgon för att bl.a. lyfta fram Roskilde och Lund som religiösa centra. Klicka här för att se artikeln:
https://ia801504.us.archive.org/30/items/harald-32/Harald32.pdf

Nedslag i Danmarks äldre historia

Tomas Sielskis och min bok om Harald Blåtands grav som vi funnit i Wiejkowo i norra Polen låg inför årsslutet 2019 klar att översättas och tryckas via ett förlag i Polen. Nu kommer dock detta att fördröjas på grund av att ytterligare unika dokument kommit fram.

Det är frågan om innehållet i en handskrift, ”Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum”, som en gång funnits i den lokale grevens arkiv i Wiejkowo, De dokument som Tomas nu lyckats rädda är en avskrift av denna handskrift som Tomas farmors dotter Antonina översatt från originalets latin till polska. Materialet är omfattande och är inte tidigare känt för forskningen.  

När jag under julhelgen såg några endast mindre delar av texten i ”Gesta Wulinensis” blev jag helt tagen. Detta är nämligen en mycket tidig handskrift som beskriver danernas historia under 900-talet och framåt. Här finns stora mängder helt nytt detaljmaterial som inte är känt tidigare och som kommer att sätta sina djupa spår i dansk vikingahistoria.

Så fort jag fick se detta material beslöt jag att boken om Harald måste senareläggas. I handskriften finns nämligen dels tilläggsmaterial som bara måste vara med i boken, dels nytt material som ändrar en del av vad jag skrivit i mitt bokmanus utifrån vad vi känt till från de tidigare kända källorna. Det är ingen som helst tvekan om att Antonina haft tillgång till originalhandskriften. Här finns så många detaljer som passar in i ett större sammanhang, detaljer som är omöjliga för henne att ha haft kunskap om.

Utifrån endast en mindre anteckning i detta stora material från ”Gesta Wulinensis” har jag gjort en liten artikel; detta för att belysa vilket unikt material som vi nu har fått tillgång till. Med artikeln vill jag också ge en förklaring till alla ni som går och väntar på boken om Haralds grav varför publiceringen nu kommer att dröja. Hela materialet från ”Gesta Wulinensis” måste vi översätta och analysera innan boktryck.

NI KAN LÄSA ARTIKELN HÄR!

Om Harald Blåtands släkt

I denna artikel har jag sammanställt en del uppgifter om den danske vikingakungen Harald Blåtands familj och hans släktingar, uppgifter som finns nedtecknade i de äldre handskrifterna. De flesta av dessa källor är emellertid senare än de händelser de berättar om varför man givetvis måste se denna historieskrivningar med kritiska ögon. Författaren omtalar också helt allmänt ett helt nytt, hittills okänt handskriftsmaterial som nu dykt upp. Detta är emellertid under bearbetning och dess publicering kommer därför att dröja.

Klicka här för att läsa artikeln: https://www.academia.edu/41478287/

Lite om innehållet i den kommande boken

Boken om Harald Blåtands grav ligger nu färdig i ett layoutat manuskript. Det finns nu, i november 2019, också en engelskspråkig version av denna. Vi ser ljuset i den långa forskningstunneln men än är vi inte riktigt framme vid tunnelmynningen.

Boken måste bl.a. också samtidigt komma ut på polska. Den innehåller nämligen så mycket material som preciserar var det troligtvis fortfarande finns värdefulla saker att hämta ur jorden att när den kommer ut kommer den att bli en vägvisare för plundrare. Ett sätt att förhindra detta är att lokalbefolkningen kan gå ”man ur huse” och jaga bort dessa. Då måste man emellertid känna till vad som troligtvis göms på de olika lokala platserna. Så skedde när vi släppte nyheten att kungagraven fanns vid kyrkan i Wiejkowo. Plundrare kom till och med på natten för att gräva efter guld på kyrkogården. Snabbt bildades då ett lokalt ”hemvärn” som förhindrade detta.

Eftersom boken förhoppningsvis kommer ut internationellt anser vi att det är viktigt att läsaren, förutom själva gravfyndet, också ska få en bred bild av den tid, vikingatiden, som det är frågan om. Vi har därför delat upp boken i de olika avsnitt som framgår av innehållsförteckningen nedan. Vissa kapitel är här svärtade, helt enkelt därför att de innehåller så sensationella saker att de endast måste kunna läsas och förklaras i färdig bokform.

Första avdelningen handlar om vikingatiden – ett ämnesområde som det finns många tolkningar och uppfattningar kring. Sett i ett internationellt perspektiv är det trots allt troligtvis en tämligen okänd period, om man undantar mera krigiska händelser i utlandet. Andra delen fokuseras på Harald Blåtand. Här ges i vissa avsnitt, bl.a. om Jelling i Jylland, en delvis annan bild av fyndtolkningar och politiska tolkningar än den som ofta figurerar.

Vårt stora dokumentmaterial om hur man redan 1841 fann kungens grav redovisas i nästa avdelning. Här avslöjas via samtida 1800-tals-dokument så viktiga uppgifter att vi i innehållsförteckningen ovan tvingats använda den svarta pennan. De två följande avsnitten berättar, genom inte minst bevarade originalhandlingar i det Sielska familjearkivet, ingående den otroliga historien om vad som hände i krigets slutskede. Här finns också en utförlig beskrivning av alla de föremål som vi vet har funnits i graven – långt fler än den bevarade textplattan i guld och den stora mängden av silvermynt från Harald Blåtands tid.

Det sista kapitlet innehåller också helt nytt faktamaterial som rör Harald Blåtand och hans tid. Här knyter vi också ihop den stora säck av nytt faktamaterial om Harald Blåtands tid som detta unika fynd gett upphov till.

Jakten på ett föremål från Harald Blåtands grav 2017/2018

Åren 2017 och 2018 företogs en stor metalldetektorundersökning av en åker i Malmö. Vi sökte efter ett praktföremål som en gång legat i Harald Blåtands grav i Polen. Hur hade det hamnat i Malmöjorden? Filmen ger svar. Föremålet finns på foto men detta fullständigt unika föremål bör ju inte ligga bortglömt i Malmöjorden.

En överblick över ett spännande nytt källmaterial om bl.a. händelser under Andra världskriget. 2018-03-14

Tre månader efter andra världskrigets slut, i augusti 1945, reser den polske översten Stefan Sielski och hans bror, f.d. Auschwitzfången Michael, till den av Röda armén ockuperade tyska ön Wollin. Bröderna är medlemmar i en militärstyrka som utgör beskydd åt den polska delegationen som ska ta över administrationen av ön från Röda Armén. Det råder en orolig stämning bland öns tyska befolkning som inser att så fort polackerna har tagit över så kommer öns samtliga invånare att deporteras till den sovjetiska ockupationszonen (som senare blir Östtyskland). Förhandlingarna mellan polacker och ryssar dröjer och under tiden rör sig bröderna ute bland den tyska befolkningen och gör diverse bytesaffärer.

En kväll blir bröderna Sielski stoppade av en äldre man som visar sig vara en tysk präst som flytt till ön redan i mars 1945 när den ryska armen avancerade genom Pommern. Prästen vädjar om hjälp åt en vän som gömt sig undan den ryska säkerhetstjänsten. Säkerhetstjänsten är på jakt efter medlemmar av Gestapo, SS och NSDAP och prästen förklarar att även om hans vän har arbetat åt SS under hela kriget, var han endast en betydelselös chaufför som under hot om repressalier mot hans familj påtvingats arbetet. Dessutom hjälpte han flera motståndsmän. Prästen lockar samtidigt bröderna genom att berätta att vännen har information om en underjordisk bunker som SS upprättade för att gömma konst, antikviteter och dokument i när fronten närmade sig i mars 1945. Prästens vän, den snart trettioårige Otto Wegner, är nu beredd att leda bröderna till gömstället. I gengäld vill han ha hjälp att lämna ön för att kunna återförenas med sin hustru Emma och deras fyraåriga dotter då familjen skildes åt när fronten passerade och Otto sårades.

De lyckas smuggla Otto från ön och under resan i Stefans militärjeep berättar Otto om sin oro och längtan efter hustrun och dottern. De hör honom beskriva hans desperata försök att hitta dem bland alla tyska flyktingar som hamnat på Wollin när ön först blev omringad och sedan ockuperad av Röda armén. Otto är hoppfull, för hittar han inte sin familj på gården så tror han att de har lyckats ta sig till ett ställe i södra Tyskland. Efter viss tvekan berättar han vidare att hustrun faktiskt kunde räkna med hjälp av mannen som sköt honom. Han var tydligen förälskad i Ottos fru och skulle säkert göra allt för att sätta henne och barnet i säkerhet när han lyckats undanröja hennes make. Detta var det resonemang som hållit Ottos hopp vid liv medan han befunnit sig isolerad på Wollin från mars till augusti 1945.

Resan till gården får dock en tragisk upplösning då hela byggnaden är nedbränd när de kommer fram. Utanför hittar de kvarlevor av ett barn och en kvinna. Kropparna är omöjliga att känna igen då de legat blottade i sommarvärmen och blivit skadade av insekter och djur, men de tror att det är Ottos hustru och dotter. Otto känner igen hustruns kavaj och i en av fickorna hittar han även en liten portmonnä med flera dokument, bland annat hennes tyska id-kort, ett så kallat ausweis. Otto får ett sammanbrott och försöker begå självmord.

Otto bor en tid hos bröderna och vid flera tillfällen besöker han sin nedbrända gård för att plocka med sig dokument och foton. Han hittar också Emmas dagböcker som verkar ha klarat sig och hans självmordstankar ersätts av ett hämndbegär som börjar gro. Det växer sig allt starkare inom honom och snart är han redo att ge sig i väg på jakt efter den man som mördat hans familj.

Mannen han tror har dödat Emma och barnet tros vara samme man som såg till att Otto sårades och skiljdes från dem i samma stund som de skulle fly undan fronten, nämligen Klaus Möller. Möller är en högt uppsatt medlem av SS, tillika Ottos förre chef, som under en längre tid också uppvaktat och gjort närmanden mot hans hustru.

Sex månader efter att Otto återvände till gården och fann sin familj dödad, smugglas han ut ur Polen med Stefans hjälp och tar sig till Bremen. Han har då fått med sig identitetshandlingar som tillhört en tysk man som dödades i Köslin.

Historien slutar dock inte här utan får en fortsättning en decemberkväll år 1969 när en man knackar på dörren till familjen Sielskis hus i Köslin. Det är samma hus som familjen bott i sedan 1945 och mannen visar sig vara Otto Wegner, den man som Michael och Stefan hjälpt fly till väst tjugofyra år tidigare.

Ottos besök har att göra med hans tillhörigheter som blivit kvarlämnade i huset 1946 och som han nu hoppas få återse. Michael är vid tillfället bortrest men Otto får hjälp av resten av familjen och föremålen, bland annat hans gamla foton och hustruns dagbok, hittas på vinden.

Otto fortsätter att besöka familjen och medan han går igenom sin hustrus dagböcker och övriga kvarlämnade dokument så passar Michaels svärmor Antonina på att dokumentera hans dramatiska öde. Ottos berättar om åren före och under kriget samt vad som hände under hans tretton år långa sökande efter sin familjs mördare, en jakt som kulminerade i en mycket oväntad konfrontation som än en gång vände upp och ner på hans liv.

Han berättar också om sina kontakter med motståndsmän mot nazisterna och om olika händelser dessa varit med om. En av dessa är ”Aktion Schwedenmöbeln” då man räddade ett antal judar så att de kunde fly till Sverige. I denna aktion agerade Otto ”på fältet” tillsammans med bland andra Walther Sommerlath. Otto berättar att de visste att om de greps skulle de avrättas men de var inte rädda. Walther var dock orolig för vad som då skulle hända hans lilla dotter. Den dottern är i dag Sveriges drottning.  Antonina skriver ner hela historien och hon använder även Emmas dagbok och övriga dokument som Otto lämnat kvar för att kunna fylla i de luckor som finns i hans berättelse. Då Otto var vid fronten blir Emmas dagboksanteckningar språkrör för vad som skedde på gården under hela kriget.